Forskning

SET (Social och emotionell träning) studien är en kvasiexperimentell studie. Två skolor (en från ett mer socialt belastat område och en från ett mindre belastat område) valdes ut som experimentskolor och två matchande skolor valdes som kontrollskolor.
Innan själva studien gjordes fick lärarna i experimentskolorna utbildning i SET prgrammet, de fick också handledning under de två första åren som projektet pågick.
Efter utbildningen undervisade eleverna i SET två gånger i veckan tom skolår fem och en gång i veckan from skolår sex och uppåt. Totalt fick eleverna 45-60 minuter SET per vecka.

Innan SET undervisningen påbörjades gjordes en baslinjemätning(maj 2000), därefter gjordes en mätning i maj varje år under de kommande fem åren. Följande instrument användes: "Jag tycker jag är", Ouvinen- Birgerstam, "Mastery", Pearlin, "Youth Self Report" Achenbach, samt "Social Skills", Gresham and Elliott. Dessutom användes frågor om mobbning och alkohol, droger och rökning från CAN:s frågeformulär.

Tre artiklar är hittills publicerade. Den första en ren longitudinell studie, Social and emotional training in Swedish classrooms for the promotion of mental health: Results from an effectiveness study in Sweden
Birgitta Kimber, Department of Public Health Sciences, Division of Social Medicine, Karolinska Institute, SE-17177 Stockholm, Sweden; Rolf Sandell, Department of Behavioral Sciences, Linköping University, SE-581 83 Linköping, Sweden; Sven Bremberg, Department of Public Health Sciences, Division of Social Medicine, Karolinska Institute, SE-17177 Stockholm, Sweden
publicerades 2008 i Health Promotion International och den andra en femårig uppföljning (en tvärsnittstudie)
Social and emotional training in Swedish schools for the promotion of mental health: an effectiveness of five years of intervention
Birgitta Kimber, Department of Public Health Sciences, Division of Social Medicine, Karolinska Institute, SE-17177 Stockholm, Sweden; Rolf Sandell, Department of Behavioral Sciences, Linköping University, SE-581 83 Linköping, Sweden; Sven Bremberg, Department of Public Health Sciences, Division of Social Medicine, Karolinska Institute, SE-17177 Stockholm, Sweden
publicerades i Health Education Research senare under 2008.

Den tredje publicerades i december 2009 i Journal of Adolescence, vol 32 issue 6.
Prevention of substance use among adolescents through social
and emotional training in school: A latent-class analysis
of a five-year intervention in Sweden
Kimber,B., Sandell, R.

Resultaten i två års uppföljningen visade på positiva förändringar gällande aggressivitet, "attention seeking", droger, alkohol och mobbning.
Efter fem år sågs dessutom goda resultat på inåtvänd problematik samt skoltrivsel. Lite förvånande är att det inte gick att se någon skillnad mellan grupperna vad gäller social kompetens mätt med instrumentet "Social Skills". Slutsatsen blev att SET programmet hudvudsakligen har effekt på elevernas emotionella färdigheter och att det är just dessa som främjar psykisk hälsa. Resultaten i den tredje studien(femårs uppföljning av alkohol och droger) pekar på att SET främst påverkar de som dricker lite och de som inte dricker eller drogar alls.

Evidens

EVIDENS
Evidens är inte en fråga om en metod har eller inte har evidens. dvs. att antingen finns evidens eller så finns inget evidens. Evidens är en glidande skala. Skalan går från att metoden inte ens med lågt satta vetenskapliga kriterier har visats ha effekter till att metoden med mycket strikta vetenskapliga utvärderingskriterier visat sig ha betydliga effekter.
Det finns många föräldrastödsprogram och det finns många program som används i skolan i Sverige idag för att förebygga utagerande och inåtvända problem. De flesta av dem har överhuvudtaget aldrig utvärderas. När man talar om evidens är det således viktigt att känna till att det i själva verket bara är en liten minoritet av de metoder som används i Sverige som har utvärderats med vetenskapliga metoder. SET tillhör denna minoritet.
Är SET en effektiv metod?
När man ska besvara den frågan måste man se på vilka belägg som det finns internationellt och vilka belägg som finns för evidens här i Sverige.
Låt oss börja internationellt. SET har sin förlaga i PATHS och Botvin’s ”life skills” program från USA. Det finns många utvärderingar som genomförts internationellt av PATHS och Botvin’s ”life skills” program. Idag tillhör båda programmen de tolv preventionsprogram som har fått benämningen ”Blueprint programs”. De har med synnerligen rigorösa kriterier visat sig ha betydande förebyggande effekter. De utgör således två av de tolv bästa programmen i världen. Det finns många som sammanställt de utvärderingar som internationellt gjorts av ”life skills” program. Diekstra är en holländsk professor som nyligen gjorde en metastudie av de life skills program som finns i världen. Han drar den slutsatsen att det finns starkt forskningsstöd för att arbeta med lifeskills program. I korthet, det finns mycket högt ställda krav på vetenskaplig evidens för förlagorna till SET.
Låt oss fortsätta och nu ställa frågan om SET har evidens när man gjort utvärderingar i Sverige. Har man kunnat belägga att den är en effektiv metod här i Sverige?

Vad säger SBU?
SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) har nyligen gjort översikt av utvärderingar av program som:
- syftar till att förebygga utagerande och inåtvända problem,
- är standardiserade och genomförs enligt manual,
- täcker åldrarna 2 till 19 år, och
- inte inkluderar behandlingsstudier.

Av alla de tusentals (eller kanske tiotusentals) utvärderingar som finns redovisade i svensk och internationell forskningslitteratur har SBU till slut endast granskat 61 stycken. Det är mindre än en procent av alla studier som publicerats i forskningslitteraturen. Orsaken är att SBU har satt upp mycket höga krav. För att en studie ska ha evidens, enligt SBU, så ska man kunna uppvisa effekter minst sex månader efter att interventionen avslutats (i normalfallet är det ett år efter att programmet startat). Det är en försvinnande minoritet av studier i hela världen som ännu har kunnat visa att preventionsprogram systematiskt har långtidseffekter. Detta beror på att preventionsforskning är en ung vetenskap. Tusentals studier har kunnat påvisa att olika preventionsprogram har kraftiga korttidseffekter. SBU har inte utvärderat dessa studier.
SBU drar för det första slutsatsen att det inte finns ett enda förebyggande program som används i Sverige (föräldrastödsprogram, skolprogram, multimodalt program [ett program som genomförs i flera miljöer samtidigt]) som med rigorösa vetenskapliga kriterier har kunnat påvisa substantiella effekter långsiktigt. Man säger:
”I Sverige används ett hundratal olika program för att förebygga psykisk ohälsa hos
barn, i huvudsak av utagerande typ. Inget av dem har utvärderats i Sverige i
randomiserade studier med minst sex månaders uppföljning.”
Så, enligt SBU finns det inget program som riktar sig till föräldrar och skola som är effektiva långsiktigt.
Men finns det då något program som har visat sig ha substantiella effekter? Låt oss inkludera alla program som finns i hela världen. Vi inkluderar universella program, selektiva program, och indikerade program – dvs. ALLA förebyggande program som vetenskaplig forskning har studerat de femtio sista åren. SBU drar slutsatsen att det inte finns ett enda program i hela världen som med deras rigorösa metoder har kunnat påvisa substantiella effekter långsiktigt. Ett mycket litet antal program har vissa, men tämligen måttliga effekter. SBU hävdar följande:
”Av 33 bedömda standardiserade och strukturerade insatser (program) som syftar till att
förebygga psykisk ohälsa hos barn har sju ett begränsat vetenskapligt stöd i den
Internationella litteraturen. Det är föräldrastödsprogrammen Incredible Years, Triple-
P, familjestödsprogrammet Family Check Up samt skolprogrammen Good Behavior
Game, Coping Power, Coping With Stress och FRIENDS. Effekterna är med få
undantag små. Studierna är utförda i andra länder.”
Så, enligt SBU finns det i Sverige endast tre program som riktar sig till föräldrar och skola som kan sägas ha ett begränsat vetenskapligt stöd – det är De Otroliga Åren, Triple-P och Family CheckUp.
Man kan sammanfatta SBU:s utvärdering på följande sätt. Det finns idag inte ett enda program i hela världen som visat sig ha betydelsefulla långsiktiga effekter. Det spelar ingen roll om det handlar om universell prevention, selektiv prevention, eller indikerad prevention: Det finns inte ett enda program i hela världen som passerar SBU:s nålöga.
Den genomsnittliga läsaren drar kanske slutsatsen: Låt oss sluta upp med förebyggande verksamhet. SBU visar ju att ingenting är verkningsfullt. Människor inom skolans värld, inom socialtjänsten, och inom psykiatri kanske drar samma slutsatser. Låt oss sluta upp med det vi gör nu. Ingenting hjälper enligt SBU.
En del använder SBU:s slutsatser. De säger: Titta här, SBU underkänner programmet X. Låt oss fasa ut det programmet. I själva verket har dessa personer rätt. SBU underkänner alla preventionsprogram i hela världen. Det finns inte ett enda program som SBU ser som ett program som har hållbara förebyggande effekter.
I vissa medier har precis det här argumentet riktats mot SET: SBU har underkänt SET. I så fall har SBU har underkänt alla förebyggande program som idag används i Sverige. Det är lika sant att SBU har underkänt alla förebyggande program som används i världen.
Hur kan man förklara det här – att det finns tusentals utvärderingar i vetenskaplig litteratur, men att SBU menar att det inte finns ett enda program i hela denna värld som de accepterar? Är det världen som är fel eller är det SBU:s syn på världen?
- För trovärdighet krävs kompetens inom området förebyggande arbete när det handlar om skola och föräldrar. Den som varit ansvarig för SBU-rapporten har inte skrivit en enda studie i internationell litteratur som handlar om förebyggande arbete, har inte medverkat i svenska studier på preventionsområdet eller i internationella studier, och har inte någon gång citerats för egen preventionsforskning. Det är möjligt att SBU rapporten kommit till sina slutsatser av just det skälet att den inomvetenskapliga kompetensen är låg. Man har inte använt sunt förnuft när man uppställt sina vetenskapliga kriterier.
- SBU säger: det finns inte ett enda program i världen som visat sig ha substantiella förebyggande effekter. Men forskningen på området säger något annat. Kanske det mest trovärdiga exemplet på utvärderingar av förebyggande arbete är SCPV - Center for the Study of Prevention of Violence. Man upprätthåller strikta kriteria för att ”certifiera” de preventiva program som finns i världen. Idag är det endast 12 program som SCPV anser ha tillräcklig vetenskaplig tyngd för att kunna sägas vara goda preventionsprogram. SCPV menar att två av de program som SET baserar sig på – Life Skills Training (LST) och Promoting alternative Thinking Strategies (PATH) – tillhör de program som man menar har gediget utvärderingsstöd i litteraturen. SBU-rapporten säger något annat. Man diskvalificerar alla program i hela världen.
- En läsare av den utvärdering som SBU gjort kan komma fram till två helt olika slutsatser:
o Om SBU är korrekt så kan vi lägga ner förebyggande arbete. SBU har ju visat att det inte finns ett enda program som uppfyller de tuffa kriterier som man ska ställa på preventionsprogram.
o Om SBU är korrekt så ska vi utveckla utvärderingsforskningen vidare. Många förebyggande program har kraftiga effekter i korttidsperspektivet, men det behövs genomföras betydligt fler studier av de långsiktiga effekterna av förebyggande program.
SBU:s slutsatser måste synliggöras. Kanske det bästa som kunde ske vore att SBU översätter den svenska rapporten till engelska. Få om några utanför Sverige känner till de slutsatser som man dragit i SBU-rapporten. Internationella utvärderingsforskare borde få möjlighet att kommentera vad den svenska rapporten kommit fram till.